Du har mail

Vers 1

Tja Fronda, första frågan: är det du?
Youtube säger att jorden är platt: är världen sjuk?
Jag tappade självförtroende för några år sen och går knappt ut
Kan inte se mig själv i spegeln längre för jag är så jävla ful
Mina toppar är för höga mina dalar är för djupa
Jag tror att känner för på tok mycket, hör jag till dom sinnessjuka?
Jag jämför mig jämt med andra och känner mig förödmjukad
Sen ältar jag samma saker, samma, fast jag bara vill sluta
Du förstår, jag vill vara perfekt men nedvärdera mig själv
Undviker situationer, skräckscenarierna blir min cell
Förställ dig att din fantasi blir gallerförsedd
Och själen skriker: hjälp släpp ut mig, jag blir så rädd
Jag är trött, så trött, men kan inte sova
Jag vill vakna upp, starta om mitt liv i nyutgåva
Ja, ibland vill jag bara dö, men jag vet att jag aldrig vågar
Mitt i en inre storm och mina tankar i livbåtar
Har du också varit där, ja, att du inte vågar?
Har du satt andra i första rummet och nöjt dig som tvåa?
Har du också gjort val som du aldrig kommer förlåta?
Har du varit rädd men spelat tuff, skrattat fast du vill gråta?

Ref

Vi är alla människor i stadskärnorna
Blir det inte mörkt ibland så ser vi aldrig stjärnorna
För vi är lika trasiga i stadskärnorna
Men det är där ljuset kommer in och då vi ser stjärnorna
– du har mail

VERS 2  

Tja Fronda, ledsen att jag bombar dig med mail
Men det känns som att du är en av dom få som förstår mig
Jag passar inte in, dagens klimat känns så fejk
Och många reducerar mitt problem till: tonårs-grej
Det är tungt men jag lever med det
Jag tror att jag har missuppfattat mitt egenvärde
Jagar alltid beröm och bekräftelse, för beröm är värde
Bedöm mig snälla så jag vet vad jag är värd, så underlägsen
Ska det alltid vara så här, tomt och meningslöst
Alla flyter planlöst i havet, några få ser en ö
När jag mår riktigt dåligt händer det att jag ber en bön
Annars är jag lite mer som, okej, lev och dö
Svårt att förstå sammanhanget, bara göra, göra sträva, sträva
Bli bättre, bli duktigare, alla får gärna tävla
Dom flesta vill vara som den egenkära stjärnan
Men jag känner mer för den verklighetsnära hjärnan
Ha, idag skrek dom: kolla tjockisen liknar en boll
Där har du en anledning till att jag har svårt att lita på folk
Internet är hårt, det känns som: vi måste skita på nån
Vill inte återuppleva sånt, därför min undvikande roll
Jag är rädd för att släppa in nån nära, jag vet ett tankefel
Samtidigt är lika rädd för ensamhet
Jag tror att mina föräldrar belastade mig med deras problem
Det har rubbat min tillit och jag har fastnat i ängslighet