new england journal of medicine inverkan faktor cialis idrottsmedicin läkarna nyc


En koloss på lerfötter?

Jag träffade en gammal bekant i veckan. Han hade funnit Gud i kristendomen. Jag blev glad för hans skull, skruvade ned min agnostiska rustning, min syn på organiserad religion och lyssnade. Han pratade om skaparen av allt, glädje, frihet, kärlek och förlåtelse. Fint för honom tänkte jag. Avslutningsvis sa han, and I’m paraphrasing: “gör du inte som oss kommer du att torteras för evigt i helveteselden”. Han sa allt med Ikaros självförtroende. Intressant vändning tyckte jag. Samtidigt tänkte jag: har jag precis stött på en koloss på lerfötter? Ska jag nämna föreställningar i ett psykologiskt ekosystem. Att en, p.g.a. fragilitet, kan fastna i en metafysisk struktur. Att det finns duperande opiater i varje religiös “sanning”. Ska jag ta upp dogmatisk prenumeration där rädsla ger ständig näring åt hierarkisk modell eller ska jag positionera mig vid begrepp som kontroll och den önskade ordningens projektion på det mänskliga beteendet? Sekunden senare tänkte jag: Varför? Vad försöker jag bevisa och för vem – mig själv? Nej, jag tror att jag lämnar samtalet där. Jag sa att jag inte var intresserad, önskade honom all lycka och gick min väg.

Jag skrev det här.

Touché.

25-05-2017